Under året som gått har vi följt debatten om entreprenöriellt lärande och den är verkligen splittrad.
Vi har arbetat med entreprenöriellt lärande sedan Idékraft startade 1997. Om man med entreprenöriellt lärande menar att man stimulerar ett högt lärande genom att vara skapande samtidigt som man lär. På Idékraft har studenterna skapat projekt i samarbete eller på uppdrag av företag i totalt tre faser av sin utbildning. Den teoretiska delen har hela tiden kopplat till det praktiska arbetet med projekten. Det har vi kunnat göra för att teorin och praktiken gjorts parallellt. Till det har vi kopplat reflektion för att studenterna ska få ökad förståelse och ökat lärande. D v s sätta ord på sin kunskap och koppla ihop teori och praktiskt arbete och förstå mer om sig själv och hur man fungerar i samarbete med andra. Vi har inte haft 40 min lektioner, prov eller andra betyg än godkänd eller icke godkänd. Studenterna har själva visat upp sin kunskap och kompetens i ett antal examinationer som de själva styr över.
Gnistan – entreprenörskap i lärande, har i uppdrag från Uppsala kommun och Europeiska socialfonden att utveckla entreprenörskap i Uppsalas skolor. Syftet med projektet är att ge skolledare och lärare kompetenslyft, samt utveckla nya mötesplatser och plattformar för skol- och verksamhetsutveckling inom Uppsala kommun.
På uppdrag av Gnistan erbjuder vi en seminarieserie om entreprenöriellt lärande. Vad är entreprenöriellt lärande? Hur kan man arbeta praktiskt? Idéutveckling och ledarskap. Vi möter lärare och pedagoger från gymnasieskolor och förskolor. Ännu har vi inte haft några deltagare från grundskolan. Vilket vi naturligtvis undrar vad det beror på.
Vi har märkt att det finns många olika sätt att ta emot tankar om entreprenöriellt lärande. Positivt, negativt, tvekande och frågande.
”Är det här inte bara ett annat ord på något som vi redan gör?” ”Det är väl bara att följa läroplanen, varför krångla till det?” ”Det här är toppen, vi behöver tänka om!” ”Varför ska alla bli företagare?”. ”Ordvalet är olyckligt, det kopplas lätt ihop med att vara företagare”.
Jag har läst en mängd artiklar, både för och emot. T ex ”Entreprenöriellt lärande i skolan skapar inga företag” eller ”Elever behöver lära sig företagande”. (Länkar längst ner). Det finns helt enkelt många olika tolkningar kring själva begreppet. Kanske beroende på om man är politiker, lärare, företagare eller forskare.
I vår seminarieserie har vi inget fokus på att skapa nya företag även om det naturligtvis kan bli effekten. Vårt fokus är att stimulera kompetenser som ansvarstagande, kreativitet, mod, självkänsla, nyfikenhet, samarbetsförmåga etc. De här kompetenserna stimuleras av bl a lärarens/arbetslagets förhållningssätt och förmåga att utforma uppgifter så att de känns spännande och utmanande. Eleverna ska få använda sin kreativitet och vara entreprenörer (företagsamma) i sitt eget lärande. Helst ska uppgifterna vara utformade så att elevernas inre motivation leder till ett meningsfullt lärande. Jag tror att de flesta lärare redan eftersträvar att arbeta på det här sättet. Här sätter vi bara än mer fokus på det och idéutvecklar mer kring hur man kan göra.
Det finns många hinder för att utöva entreprenöriell pedagogik som t ex schema, betyg, prov etc. Men det finns så otroligt mycket att vinna för både individ, skola och samhälle om vi ökade lusten till lärande. Våra barn har tillgång till all världens kunskap och det kommer i stort sett inte att spela någon som helst roll vilken utbildning de har från gymnasiet, men det kommer att spela stor roll om de kan samarbeta, ta ansvar, har god självkänsla och är kreativa. Företagsamma elever kan skapa en bättre värld.
En negativ och en positiv artikel om entreprenöriellt lärande.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/entreprenoriellt-larande-skapar-inga-foretag_6446918.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/elever-behover-lara-sig-foretagande_6419002.svd
/Marie Eriksson
